Lägger in lite bilder på mig, Emma och Emilia tillsammans. Detta var skolavslutningen 2005. Vi gjorde regnbågensbarn. Fick dom här bilderna av en kompis på msn.. Världens bästa Emma & Emilia! Jag älskar er!

 Glöm aldrig att jag är eran Ela! Ni är my girls! <33

 Jag är så glad för att jag har er Emma, Emilia och Madde. Ni betyder så otroligt mycket för mig och gör så att jag orkar mycket med mitt liv, fast det inte är så lätt ibland. Vi har alltid så kul tillsammans och kan skratta mycket ihop. Emma, jag vill tacka dig för alla skratt och tokstunder som jag får ha ofta med dig och Milla, jag vill tacka dig för att jag kan prata mycket med dig och att ja vi har så otroligt kul tillsammans. Madde, jag vill tacka dig för att du är världens bästa "faster" som finns som stöd och tröst mycket för mig, som verkligen tar väl hand om mig när något är svårt eller när jag bara har mycket som ska ut från mig. Jag är så otroligt glad för att jag har er tre som verkligen finns som stöd för mig. Ni är my hearts. <33

Jag älskar er så otroligt mycket, det får ni aldrig glömma!

Saknar Maria så fruktansvärt mycket. Vill ha det som förr. Vill ha henne här med mig, vill att hon ska vara med mig, bara le och skratta som hon alltid gjorde. Önskar jag kunde gå ner till hennes lägenhet och bara va med henne. Och bara känna att jag har henne hos mig. Allt känns så tyst och tomt utan henne, ingen som ringer och vill prata med mig. Det är så fruktansvärt tomt utan henne. Varför skulle hon försvinna i år? Jag önskar för det mesta att jag fick ha henne några år till, men det fick jag tydligen inte. Kände då när hon försvann att kommer jag att orka med detta? Det har nu gått ett halvt år sedan hon försvann och visst, jag mår inte så bra, men jag vill inte ge upp heller, försöker och fatta att hon finns med mig fast hon inte är med i livet. Vill bara ha det som förr, bara ha henne i livet. Hon tog alltid hand om mig då jag inte mådde bra eller om jag bara va ensam så ville hon alltid komma hit och bara ta hand om mig. Men så är det inte längre. Jag har ingen Maria längre som kan ta hand om mig. Jag orkar inte skriva något mer.. Tack för mig!

Japp snart är det 1 år mellan mig och Robin, om 13 dagar. Vart fan tar tiden vägen egentligen? :) Jag tycker att vi blev tillsammans igår ju. Tiden går verkligen fort så man hinner knappt med något känns det som. Ska ju bjuda klassen på tårta sen, vet inte riktigt hur jag ska göra med tårtan. Sak jag baka, köpa eller be någon annan göra den åt oss? Det kan inte jag bestämma mig riktigt än för. Aja, det är ju 13 dagar kvar så jag behöver inte tänka på det nu. Sen vet jag inte heller vad jag och Robin ska göra på våran 1 årsdag heller. Aja, vi får snacka ihop oss och se om vi kommer på något att göra något. Annars får vi väll bara va hos honom då. Det går ju det också. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om 1 årsdagen..

Tack för mig.