Ja idag är det ett halvt år sedan min faster Maria gick bort från mig. Saknar henne så förbaskat mycket. Allt är så overkligt. Kan liksom inte förstå att hon verkligen har gått bort från mig. Hon fanns ju som stöd varje dag för mig då hon levde, vi ringde alltid till varandra. Vi var som en person jag och hon. Vi var som bästa vänner. Vi stod liksom varandra så otroligt nära. Det känns som det var igår man fick beskedet om henne, att hon hade gått bort, att hon var död... Kan berätta om beskedet. Då var det såhär att jag var på praktik hos min bror Micke och vi åkte till olika företag och dela ut paket här i Älvdalen. Vi åkte förbi Marias lägenhet och där stod en ung tjej och väntade på någon. Sen när vi for förbi där igen så var en ambulans där. Jag tänkte högt: Tänk om det är Maria! Min bror Micke sa att jag skulle inte oroa mig, det är nog inte hon. Sen for vi vidare och dagen blev slut. Jag gick hem, såg ambulansen där fortfarande. Men tänkte inte mer på det. Kom hem och var glad. Sjöng och hade mig. Ringde Maria, ingen svarade. Jag tänkte att hon ringer väll upp bara hon har kommit hem. Ingen ringde och då kom pappa hem in genom dörren och jag undrade varför han var hemma så tidigt. Han brukade komma hem vid sex tiden annars. Han berättade då beskedet för mig. Han sa med ledsen röst att det är Maria. Jag blev rädd, skrek och grät och hade mig. Frågade om hon var borta, om hon var död och ordet var ja det är hon. Jag började skaka och grät som sjutton, fick panik och viste ingenting vad jag skulle ta mig till. Vi hade pratat med varandra några dagar innan hon bara försvann. Sen sa pappa att vi skulle ner och hämta farmor, för hon var där hos Maria. Jag satt och grät hela tiden, det gjorde så fruktansvärt ont inom mig. Pappa frågade då vem det var som hittade Maria och det var farmor sa hon. Hon fann sin egna dotter död inne i vardagsrummet i Marias lägenhet. Vi for vidare till farmor och faster Anna och farbror Per & hans fru Madde kom dit. Jag bara grät. När Madde kom fram till mig gav jag henne sån stor kram och ville aldrig släppa henne. Vi fikade och så och pratade och sen for vi till Marias lägenhet. Det kändes tungt och hon var inte där. Jag höll nästan på att börja grina då också då vi var där. Var så himla van att hon var hemma då jag var där i hennes lägenhet. Så var det med det. Hon finns alltid i mitt hjärta. Jag kommer alltid att älska henne... Min Maria!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Lägger in lite bilder på mig, Emma och Emilia tillsammans. Detta var skolavslutningen 2005. Vi gjorde regnbågensbarn. Fick dom här bilderna av en kompis på msn.. Världens bästa Emma & Emilia! Jag älskar er!  Glöm aldrig att jag är eran Ela! Ni är m...

 Jag är så glad för att jag har er Emma, Emilia och Madde. Ni betyder så otroligt mycket för mig och gör så att jag orkar mycket med mitt liv, fast det inte är så lätt ibland. Vi har alltid så kul tillsammans och kan skratta mycket ihop. Emma, jag vi...

Saknar Maria så fruktansvärt mycket. Vill ha det som förr. Vill ha henne här med mig, vill att hon ska vara med mig, bara le och skratta som hon alltid gjorde. Önskar jag kunde gå ner till hennes lägenhet och bara va med henne. Och bara känna att jag...

Japp snart är det 1 år mellan mig och Robin, om 13 dagar. Vart fan tar tiden vägen egentligen? :) Jag tycker att vi blev tillsammans igår ju. Tiden går verkligen fort så man hinner knappt med något känns det som. Ska ju bjuda klassen på tårta sen, ve...

Japp, idag har vi köpt nya stövlar åt mig. Dom är skit snygga. Knäppte kort på dom också som jag ska lägga ut här på bloggen. Vi skulle bara titta, för pappa skulle köpa gummistövlar till hans tjej, men det var inget som dög för henne och sen hittade...